Man vet att man inte har några problem, för det finns alltid de som har det värre.

Man tycker ändå att man har lite problem, för det är faktiskt väldigt tomt i garderoben när temperaturen sjunker under tian.

Men så kommer dagen när alla ovanstående resonemang känns futtiga. Dagen när Problemet står framför dig i sin mest Nakna och Skrämmande form: Din vanliga pumptvål är en bakteriehärd.

Världen stannar till för en sekund. Livet passerar revy och man ser hur barnen, kanske under flera års tid, har använt pumptvålen intet ont anande. Man har ställt fram pumptvål efter pumptvål på gästtoaletten. Köpt till landet. Låtit en stå i köket. Man trodde att alkohol, narkotika och könssjukdomar var vad man skulle fokusera på infomässigt. Man har levt i en lögn.

För i Sveriges kanske just nu mest skrämmande reklamfilm visas i slowmotion hur bakterierna hopar sig – inte bara på din pumptvål lite var som helst– utan just på själva pumpen. Precis där vi ju alla, inte minst oskyldiga barn, trycker, tar och pressar våra oskyddade händer!

(Att man sedan, i direkt anslutning till trycket, tvättar händerna med just tvål går avsändaren inte in på. Nej, lösningen är Dettol, en automatisk tvålhållare som liksom droppar rengöringsmedel utan att du behöver nudda förpackningen. En sk no-touch.)

Skärrad och uppskrämd går man på darrande ben till sängs för att invänta sotdöden redan nästföljande morgon. Med sina sista krafter skriver man en lapp som man lägger på sin respektives huvudkudde. ”Väck mig när du kommer hem, vi måste prata.”

Vissa saker är svåra att förhålla sig till. De är liksom både de lux och väldigt, väldigt deppiga.

Orkidéer tex. Exklusiva, rara, till och med fridlysta. Och samtidigt de mest torftiga krukväxter man kan hitta. På vilken mataffär som helst dessutom. Det finns knappast ett kontor, inte ett väntrum, inte en receptionsdisk där det inte står en insomnad orkidé och väntar på bättre tider. Eftersom ingen på ett kontor någonsin har ”vattna” i sin uppdragsbeskrivning, kan väntan bli både lång och dammig. Till sist finns det ingen som helst hula-hula-känsla kvar i krukan, bara ett torrt rotsystem att flytta på när man ska vädra.

Cornelis Vreeswijk. Kan vara den alldeles fantastiskt begåvade singer-songwriter som dog alldeles för ung. Men – hepp – kanske också det värsta man kan höra på tunnelbanan, tolkad av en rödbrusig, gråtmild farbror som med en olycklig kombination av tyngdlagen och obefintliga magmuskler lutar sitt pussiga ansikte närmre och närmre ditt eget, sluddrandes: ”… från Öckerö loge hörs dragspel och bas…”

Och så ”Ultramild, creamy, rich, dermatologically tested soap” på offentliga toaletter. Man blir glad över att någon både tänkt och bjudit till. Det låter ändå lite lyxigt. Men samtidigt vet man att vad man egentligen har att göra med, är en bulkvara. Påfylld i intilliggande städskrubb, utspädd med Universal Rengöringsmedel och kaustiksoda samt utplacerad att användas på egen risk. Att tvålen är ”dermatologically tested” berättar hursomhelst ingenting om vad testet kom fram till: sträva, uppluckrade händer med doft av engelsk dam och operationsbord.

Han gör två vändor in i konferensrummet innan han gör oss sällskap. Först pratandes i telefon och urskuldande viftandes åt oss. Sedan mitt i ett avslut: ”Du, jag måste in i ett möte nu…”. Han sätter sig vid kortsidan av bordet, lutar sig fram, sätter fingertopparna mot varandra och tittar på oss som om vi var en teaterföreställning och han dess regissör. ”Vad många ni är!” utbrister han. ”Vilka är ni?”

Mot bakgrund av att vi blivit inbjudna till mötet, känns det lite märkligt att behöva svara på frågan. Men vi presenterar oss, det gör vi.

Håret är rufsigt, t-shirten trasig och något som kan vara saltstänkt solbränna pryder hans panna. Han drar en hand över skäggstubben.

”Få se nu, vilken dag har vi en dag som idag?”

Han har varit på semester. Han är utvilad men ändå förvirrad, säger han. Han är full av lust att skapa storverk, men han har inte riktigt koll på de små detaljerna. Hur har VI haft det?

Vi försöker dra oss till minnes hur vi hade det i juli men det känns långt bort. Någon minns att de varit på landet. Någon annan mumlar något om en båttur.

Ska vi sätta igång nu kanske?

”Hörrni, ni kan väl berätta era tankar först…? Vill ni ha kaffe, förresten? De här bullarna ska väl ingen ha bakat förgäves va! Har vi råd med så här stora bullar, Eva?”

Med en gäspning lutar han sig tillbaka i stolen, väger på den och svarar: ”Mitt i möte! Du, jag ringer upp dig om femton…” till nån som ringer. Så knäpper han händerna bakom huvudet och tittar upp i taket.

Han lyssnar på vår idé i exakt fyra minuter innan han med en smäll låter stolen stå på alla fyra igen.

”Får man tycka nu? Eller…?”

Visst.

”Alltså jag hör vad ni säger. Men så här tänker jag: Ingen. INGEN har tagit stapeldiagrammet! Vi ska dominera där. Vi ska ÄGA stapeldiagrammet. Känn på den.”

Någon av oss tänker om beträffande bullen och skär noga en halv bit.

Framför oss sitter en man i webbsvängen. En man i sina bästa år. Hade det varit en kvinna hade hon tagits för inkompetent, berusad eller aningen dement.

Det fanns en tid när jag brukade planera mitt Sommar-program medan jag gick till jobbet. Låtar, anekdoter, inledningar. Kanske också ett och annat avslut. Men parallellt med att tiden i ugn för en lasagne och seten i pingis blivit kortare, har också mina funderingar tagit en mindre och lite mer lätthanterlig form och jag ägnar mig numera mest åt att fundera över den populära intervjufrågan: dold tallang?

Som bloggare, fb-användare och Instagrammare är det en tillräckligt stor utmaning. Det är inte bara det att man ska hitta en tallang att skryta om. Den ska vara dold också, komma som en överraskning och ge en aha-upplevelse. I ett slag faller därmed allt som har med laga mat och lägga upp det snyggt på en tallrik på ett vackert bord, bort. Även färdigheter som att hitta svamp, jaga mördarsniglar, odla sallad, jogga och allt annat jag redan låtit www veta.

Det slår mig att i dagens transparenta värld är dold tallang kanske den svåraste frågan av dem alla. Jag får sänka mina krav ytterligare och dagdrömma om en enklare skjutjärnsfråga helt enkelt: Dryck? Ja.