Som alla vet kännetecknas det språkliga sommarlivet av lätta och trivsamma formuleringar av typen ”vi borde köpa en ny parasollfot” och ”har du sett min klädnypa?” Med hösten är det däremot knepigare. Kring ett konferensbord nära dig tar samtalen snart en betydligt mer ansträngd vändning och ett framåtlutat tonläge kommer att lägga sig över kaffemuggar och uppkopplade laptops som brandrök över Salas susande skogar.

”Content” är fortfarande ett hett och paradoxalt nog ofta innehållslöst begrepp. Där man nyss pratade om vikten av att ”leverera”, kan ”content” gå väl så bra idag och notera gärna att det alls inte krävs att man preciserar vilken form av content man avser. Bara man betonar hur viktigt content är, slappnar mötet av och man kan gå vidare till nästa punkt på dagordningen.
”Stakeholders” seglar upp som en oväntad listtvåa. Man kan tro att det handlar om ”aktieägare” eller ”intressenter”, men begreppet används allt frikostigare och syns idag frekvent i sammanhang där ”målgrupp” tidigare fungerade bra. Tveka alltså inte att slänga in ”stakeholder” i en svensk text, det är helt i sin ordning i höst.
Den som ofta och gärna använder det analoga ”kundvarvet” i sina utläggningar, bör däremot ta sig en funderare framöver. Ordet har länge fört en tynande tillvaro bland mjölkdiskar och störtställ och försvinner nu helt till förmån för det mer digitala ”kundresan” – en bild av hur du och jag stimuleras, får ett behov, söker oss fram, konverterar och till slut utvärderar och delar med oss av vår upplevelse. Lägg märke till begreppet ”konverterar”. I våras kunde du möjligen komma undan med ett ”köper”. Kring höstens konferensbord är det tveksamt om det håller.
Till sist reduceras ordet ”människa” i höstvokabulären till förmån för ”konsument” eller möjligen ”trafik”. Undantag finns bland enstaka östermalmsbor som emellanåt fortfarande kan be ”en liten människa” köpa upp en bit gravad lax åt sig från hallen.
Det var allt från språkspalten ”för nu”.