Ok, det är möjligt att jag log lite första gången jag hörde ”Glöm inte att sätta på mobilerna när ni lämnar lokalen.” (Med betoning på lite och första.) Men den tsunami av eufemismer som skulle följa, kunde jag då heller inte förutse. Jag ger er rakt av och på ett bräde tre plågsamma varianter:

Det låtsasvarma ”Tack för att du inte…” följt av självklarheter som ”…röker utanför dagisporten”, ”…slänger sopor bredvid soptunnan” eller ”…äter korv när du provar kläder.” 

Det sötsura ”Här pratar vi med…” inleder fortsättningar som ”…små bokstäver”, ”…hänsyn till varandra” och ”…. normal samtalston.”

Det armbågsvassa ”… men inte här” en irriterad avrundning på tillåtna fenomen som ”Rasta gärna hunden…”, ”Åk gärna sparkcykel…” och ”Ät gärna starkt luktande hämtmat…”.

På senare tid har det här nått nya höjder. I stället för att prata till hundägare, pratas det exempelvis allt oftare direkt till hunden:

”Här får inte vi vara”, är ett vanligt budskap till en cavapoo på väg in i en butik. En labradoodle förväntas stanna upp när han läser ”Vi får inte följa med in.” Och en ivrig kanintax, antas bli den vuxne i rummet när han möts av ett ”Be matte plocka upp efter dig.”

(Här kan det vara på sin plats att förtydliga att det här sättet att tilltala folk alltså riktar sig till vuxna. Att en skylt på dagis gör sig till tolk för en dockas önskan att läggas tillbaka i en låda eller ett tydligt ”här ska jag hänga” till bilden av en trubbig sax på förskolan är liksom mera på sin plats.)

Efter att generationer av skyltmakare utformat ett språk som enkelt och snabbt ska signalera varning och se upp, förväntas nu humor och rena gissningslekar lugna ner oss trafikanter: ”Se upp för lekande pensionärer,” är ett provocerande exempel. Och vem körde helt av banan och skrev ”Här bor det värdefulla katter, som inte kan läsa?” Förlåt, men är det sadister som sätter upp skyltarna?

Jag tror vi är på väg åt fel håll, men bjuder likväl på inspiration till nästa steg i skyltförfallet:

”Kör gärna 70, men inte här,” kan vara en pulshöjande uppmaning på såväl motorväg som i tättbebyggt område. ”Tack för att du inte betalar 50 kr för den här mohairtröjan”, kommer absolut skapa kontakt mellan kund och personal i butiken. Och vad vet jag, redan i skolan kan vi väl börja med ett förvirrande: ”Ta gärna sovmorgon, men inte när du börjar 08.10.” Eller ”Ibland kan det vara skoj att kalla varandra för könsord, men här inne säger vi fröken eller använder de namn vi har.” Avslutningsvis slår jag ett slag för den käcka: ”Be husse tvätta händerna när han har varit på toaletten.” En skylt som kommer att uppskattas med eller utan pandemi.