Jag har sagt det förut, men det behöver tydligen upprepas: Att börja med höstmys i juli är att be om en tråkig oktober. Man får smygstarta julen för att stå ut. Vilket i sig resulterar i att man bara vill ha skaldjur på julbordet och tycker att blommande slingerkrasse känns rimligt redan i mars. Man knäcker en flaska rosé till påsk, äter kräftor i juni och innan man vet ordet av har man köpt hyacinter och börjat nalla på glöggen. Men vad har man vunnit?

Det känns som att vi kommit till vägs ände här. Kanske är det dags att omvärdera konceptet ”år” som vi känner det och tänka nytt. Jag har ett förslag. I en tid när husdjur förmänskligas och hundar och katter får eksem, höstdepressioner, moon boots och bomberjackor, är det dags att influeras lite av dem också. Låt oss avskaffa det 365 dagar långsamma året och räkna i hundår istället. Här finns både mänskliga och affärsmässiga vinster: Fira födelsedag sju gånger om året. Äta semlor lika ofta och med gott samvete klä julgranen och kasta ut den samma vecka – var femtionde dag. Dessutom skulle alla bli bra mycket äldre och ändå känna sig pigga och alerta. Den första 500-åringen skulle inte bara var född utan också kunna uttala sig om hur det känns att vara så gammal. Skulle inte det här sätta fart på ekonomin och framtidstron hos mänskligheten, så inte vet jag!

Längtan, tålamod och koncentration är inte bara en bristvara. För alltför många verkar det vara ett tillstånd som vi vill komma tillrätta med. Vi vill helt enkelt utveckla bort den och aldrig mer behöva vänta på någonting. Hundåret är en välkommen lösning för alla med attention span som en treåring.