Det är inte turisterna som signalerar sommar i city, så mycket är klar. När sommarjobbaren ler sitt nymorgnade leenden emot en, då vet man att sommaren är här på riktigt.

Hur svårt det än har varit för de stackars babyboomarna från nittiotalet, så har rätt många av dem har trots allt hittat jobb. När fastighetsskötaren kommer har han med sig en hungrig 15-åring som lystet tittar på mötesbullarna medan han med målbrottsröst undrar var han ska ställa lysrören. I parken går tre reflexvästklädda 17-åringar tätt tätt och slåss med plocktängerna om samma skräp. Och på lunchrestaurangen står en Mycket Solbränd och Välsminkad 18-åring och frågar samvetsgrant om jag vill ha dressing? Och vill jag ha bröd? Och vill jag ha en eller två skivor bröd? Och vill jag ha smör? Och vill jag äta här eller ta med? Och vill jag betala kontant eller med kort? Och har mitt kort chip? Och vill jag ha kvitto? Och vill jag ha påse? Och vill jag ha en trevlig dag?

Ibland möter sommarjobbare sommarjobbare och då kan det bli riktigt spännande. Som i postkön. En flicka, utsänd av sin tillfälliga arbetsgivare, ska hämta ett paket men saknar leg. Å andra sidan tas hon emot av en pojke, så färsk i sin roll att han fortfarande har försökt göra ett modeplagg av postens profiltröja. Leg hit och leg dit, tänker pojken och godkänner förvirrat transaktionen ändå. Det är ju ändå inte Systemet han jobbar på, försvarar han sig.

Sommarjobbarens vilja att vara till lags gör också att man kan hoppas på att kundmöten som hålls efter midsommar går lite extra smidigt. Har leverantören tur finner han sig sitta mitt emot en sommarjobbare istället för mitt emot den slipade förhandlare till kund han vanligtvis möter. Vips är pengar ”ingen issue” längre. Istället möts han av ett tillmötesgående: ”Fett dyrt, men ok, jag skriver under så länge så kollar jag när hon, äh, vad hetere, hon som leder, kommer tillbaka…”

Ja det är en härlig tid!

Har köpt en sallad med gamla, torra och äckliga kräftstjärtar så jag gör det man alltid bör göra, men nästan aldrig orkar: jag går tillbaka med eländet. För att inte genera försäljaren böjer jag mig fram över disken och säger, utan stora åthävor, att kräftstjärtarna var inte bra. ”Va?” Något högre, men ändå mest för försäljarens öron, meddelar jag då att kräftstjärtarna, de var riktigt dåliga.

”Vad säger du?” Kräftstjärtarna, ropar jag och lyfter upp påsen så att vi ska vara överens om vad vi pratar om, kräftstjärtarna var gamla och äckliga!

”Va? Tala ur skägget människa!” Jag skriker nu högljutt, ilsket och ackompanjerat med illustrativa gester att den nyss inköpta kräftsalladen var så äcklig att jag undrar om de inte hittat stjärtarna i nåt gammalt beredskapslager. Jag gör klart att jag förmodligen kommer att kräkas inom de sex timmar man brukar räkna med i snarlika fall samt tydliggör att jag aldrig, aldrig kommer att handla där igen.

Äntligen tar det fäste. Försäljaren backar, spärrar upp sina ögon och säger att ingen har klagat förr.

Tolv lunchgäster och lika många förskrämda turister tittar på mig med avsmak.

”Vilken oförskämd människa!” säger en av dem till sin gråtfärdiga dotter och drar både henne och sin väska till sig. ”Ingen som helst behärskning. Och titta här vilken god skaldjurssallad!”

Jag funderar på att blir fotbollskommentator. Inte för att jag är överdrivet intresserad av sporten, utan mest för att det verkar vara både lätt och uppskattat.

Vi ser hur en spelare (vi kan kalla honom Sandberg) får bollen från en annan spelare (Toll) och hur han springer med denna boll, skjuter mot mål och missar. Kommentatorn säger ”Sandberg passar till Toll som springer, skjuter… om missar.”

För en copy som jag själv är det här ju grundfel 1 a enligt regeln: säg aldrig samma sak som du ser på bild. Men i fotboll är det helt ok och kan till och med påkalla en bisittares förtydligande av det redan både visade och sagda. ”Ja, det vill sig inte för Toll.”

Bisittare skulle jag verkligen kunna bli.

Eftersnacket är banne mig ännu simplare. Efter att just ha sett lag A vinna mot lag B, kan analysen timme ut och timme in cirkla kring grundförutsättningar som: ”Lag A vinner så rättvist. De vet vad spelet går ut på, de tar bollen när den kommer, de passar till varandra, de vet precis var de ska stå på plan, de springer mot rätt mål och de spelar fotboll!” Bisittarens roll är att efter denna utläggning om uppenbara självklarheter, cementera uttalandet med ett: ”Ja det här var en match det.”

Ikväll är det fotbollsmatch igen.  Den stora frågan jag, som bisittare, skulle ställa mig i försnacket är väl: Ska grabbarna spela fotboll eller inte? (Som copy skulle jag däremot helt fräckt utgå ifrån att det är det de ska göra.)

Till den man knappast känner eller till den vars smak man inte riktigt förstår – presentkortet är den självklara lösningen. Varje butik med överlevnadsinstinkt erbjuder därför denna ”fotboja light” och vill det sig illa kan man som födelsedagsbarn, nygift eller student bli sittande med en kortlek av så skilda möjligheter som 500 kr på en bijouteributik i Vällingby, upplevelser i Norrköping till ett värde av 400 kr och 1000 kr i Ålandskryssningar. Det gäller att hålla reda på värdebevisen.

Men lyssna noga nu. Det finns presentkort man inte trodde var möjliga. Presentkort som gäller på butiker representerade överallt i Sverige och med tämligen generösa öppettider. Jag talar om Systembolaget. För samtidigt som man jobbar med uppgiften att få medborgarna att konsumera måttligt, så vill man ju ändå att de konsumerar, och då är presentkortet en självklar del i verksamheten.

Presentkortet är ju också så trevligt i det att man utan att styra för mycket ändå tydligt öronmärker en summa pengar till ett visst ändamål. Speciellt så här i studentpresenttider tänker jag att fattiga studenter, ja de har ju både studiematerial och mat som måste inhandlas. Viktigt då att försäkra sig om att de här pengarna, de är då vikta för alkoläsk och rekorderlig cider i alla fall.

Sedan finns det ju ett sista-datum, när presentkortet slutar gälla och då ger man ju även där ett litet incitament att snabba på processen så att kortet inte bli liggande utan att spriten köps ut så snabbt som det är tänkt.

Presentkort på Systemet – erkänn att det kom lite som en överraskning. Men om man nu ska tala kundnytta och ligga lite i framkant. Vad säger ni om drickskuponger?