Uncategorized

Lilla Språkspalten 2

Först kom vinterkräksjukan, sedan kom ”ish” – ett uttryck som smittat från mun till mun det här vinterhalvåret och som främst (till skillnad från det kvinnodominerade ”finaste”) tycks drabba medelålders män. ”Ish” är synonymt med ”typ” och delar stamceller med farsoten ”liksom” i den form det dök upp hos just medelålders män några år efter det att fjortonåriga tjejer blivit resistenta.

Precis som uttrycket ”liksom” blev en mening i sig, en ett-ords-mening som ifrågasatte det man just sagt och gjorde det påstående mindre precist, har ”ish” en nedtonande effekt. Det man just påstått kan vara mer eller mindre sant, mer eller mindre genomtänkt eller inte alls relevant, om ett förlåtande ”ish” slängs in på slutet.

”Tåget går 14.30. Ish” är den mest ursprungliga uttrycksformen men idag kan man, om man har otur, stöta på avarter som ”Min ppt är snart klar. Ish.” och ”Jag älskar dig. Ish.”

Annonser
Standard