Lilla språkspalten

Självledarskap

På min dator sitter en orange notislapp med texten: ”Du är rätt och slätt fantastisk!” Under den generösa kommentaren har någon plitat ”Äsch då.” i rött. En solskenshistoria i feedback-eran om det inte vore för att jag själv skrivit den första kommentaren. Ja, den andra också.

När god service handlar om att göra sina bankärenden, inköp, ja faktiskt det mesta utan inblandning av någon annan människa, föds begreppet Självledarskap. Alla organisationer med överlevnadsinstinkt vet vad jag talar om. Självledarskapet får människor att växa och ta ansvar. Inget fel med det. Men hur går det till? Alltså, man leder sig själv…  Lite som att sjunga duett ensam, rätta sitt eget uttal eller att ta noteringar samtidigt som man själv pratar. Svårt och kanske – men det får nästa management-trend leda i bevis – mest en väg att spara resurser?

I självledarskapets lingo flödar begrepp som ”förväntansbild” och ”självmedkännande”. Sammanslagna ord där ett plus ett verkligen inte blir tre, men nästan inte ens två utan mer något helt meningslöst.

Jag bestämmer mig för att ta tag i den allra viktigaste ingrediensen i självledarskapet istället: självkänslan. För att bygga självkänsla får jag jobba lite. Jag prövar med att skratta högt åt mina egna skämt, inte minst i kundmöten. Fortsätter med att ge mig själv tydlig feedback genom att låtsas att jag blev glad åt att jag höll god min, trots att jag fick en del synpunkter på en text jag var nöjd med. Men självkänslan uteblir. Det blir lite som när Tjorven frågar gud om hon får ta en tårtbit till, och med mörk röst väser fram ”Jaaaa det får du…” Minnesvärt, men lite märkligt.

Självledarskapet sägs ”stärka mitt ledarskap” och här blir jag riktigt förvirrad. Vem är jag? Är jag ledare eller ledd? Ställer jag frågor eller svarar jag på dem? Har jag två jobb eller är jag kanske en kämpande regionteater med så pass nedskuren budget att en enda skådespelare får ta alla rollerna med olika hattar och lösmustasch på pinne, till hjälp…?

För att bringa klarhet går jag till en av alla införsäljningstexter för denna metodik igen: ”I vår ledarutveckling fokuserar vi på självledarskapet, då det är grunden för ett gott ledarskap.” Nu vet jag ju inte om det här företaget har kurser i vegetarisk matlagning, men något säger mig att OM – ja då skulle man med all säkerhet fokusera på nötköttets fördelar. Och då blir jag ändå lite tveksam – för är nötkött verkligen grunden till en god vegetarisk måltid? Jag är skeptisk.

Annons
Standard
Lilla språkspalten

Med jättevänlig hälsning.

”Med vänlig hälsning”, avslutas mailet jag läser. Inga konstigheter, om det inte vore för att resten av innehållet haft en tydligt irriterad ton. Den vänliga hälsningen är en lite olycklig default-lösning. Vald i förhoppning om att de flesta av avsändarens mail kommer att skrivas i en artigt positiv anda.

Avsändaren känner dock inte sig själv. Hon vet inte att hon är en passivt aggressiv personlighetstyp, som inte bara avslutar ovänliga mail rutinmässigt vänligt, utan dessutom tilltalar sin man med ett sammanbitet ”älskling” även när nåt mindre smickrande borde ligga närmare till hands: ”Älskling, nu har jag, upprepade gånger, bett dig att inte lägga soppåsen i soffan …”. Språkspalten vill gärna djupdyka lite i fenomenet.

”Tack för att du inte…” och ”Rasta gärna hunden, men inte här” är uttryck vuxna på samma långsamväxande språkgren som argsint nyttjande av rara ord. Det är uppenbart att avsändaren hellre vill skrika ”kleta inte glass på Rauschenbergs get och sluta lämna bajshögar efter dig”. Men ett låtsas-tack och en förstående ton används istället, även om självklart ingen känner sig vare sig tackad eller särskilt förstådd utan endast rättmätigt tillsagd. Varianter på samma tema är ”Här pratar vi med små bokstäver” och tidsmarkören ”Glöm inte att sätta på mobiltelefonen när du kommit ut igen.” Mjuka uttryck på hårda begär. Inlindade tillsägelser som får den som delar ut dem att må lite bättre, men som i värsta fall bara försvinner när de når mottagaren – som snöfall en stilla julaftonskväll.

”Nej tack till reklam/atomkraft”, ”Vakthunden är bara snäll mot barn och bekanta” och ”Gärna ditten, men först datten…” tillhör familjen tve-eggade tweaks. Dessa har det gemensamt att de framställer dig som tolerant och påläst samtidigt som du är tydligt negativ. En ganska svår kombination egentligen.

Stamträdet då? Var kommer allt det här ifrån? Ja, förutom långköraren ”Jag säger ingenting, så har jag ingenting sagt” som ligger till grund för själva känsloläget, hade inget av ovanstående funnits om inte lappen ”Din mamma jobbar inte här” tillrättavisat medarbetare i stökiga kontorskök sedan urminnes tider. Uttrycket är en yngre släkting till ”Är din pappa glasmästare?”, men det är en helt annan historia.

Standard
Lilla språkspalten

Ornitolog editionen

Det finns en utbredd tro i ornitologkretsar att fåglars läte låter sig beskrivas med mänskliga ord. Så kan man exempelvis förklara gulsparvens sång som ”ett, två, tre, fyra, fem, sex, sjuuuu” och skogsduvans kurrande som ”men kom nu då, nån gång”. För en som hört gulsparven och känner sin skogsduva, är det här säkert träffande beskrivningar. Men jag kan inte låta bli att tänka att både dialekt och tempo har lite med saken att göra. En långsamt räknande skåning, aldrig så väl gömd i ett snår, kommer inte att lura en gulsparvshona till sig med den ramsan. Det har jag svårt att tro.

Kanske är det här ändå ett lite daterat sätt att beskriva fågelsång, tänker jag. ”Pigan och drängen, på ängen, fy skäms!” fick kanske ett helt Bondesverige att skilja bofinken från gransångarens ”salt sill, salt sill, salt sill”. Men idag – nej, det biter inte.

Men så läser jag ett färskt ex av Norrtälje tidning och där är de igen, ramsorna. Lilla språkspalten tvingas konstatera att ornitologerna må vara ett på mage spanande släkte, men de ligger inte direkt i framkant.

Men, rätt ska vara rätt, man har uppdaterat ramsorna till ett modernt tonläge som dagens fågelskådare lättare kan känna igen sig i. Bofink 2.0 har lagt sig till med en pigg stadsslogan: ”ja, ja, ja, ja, är från Hallstavik!” Rosenfinken nöjer sig med ett arrogant ”Skit i det du.” Och hör du någon ligga i gräset och ropa efter ”chips, kiwi, chips kiwi kiwi chips” så kan det vara en flugsnappare. Eller så är det bara dags för AW.

Standard
Lilla språkspalten

Den vuxne i rummet.

Så här i början på ett nytt år drivs många av en längtan efter att ta sig samman och sikta lite högre. Man vill helt enkelt skärpa till sig och klä sig i en större kostym. Man känner sig vuxen en större uppgift.

Inga konstigheter. Att vara en uppgift vuxen, är ett uttryck som skänker pondus och glans åt den som avses. Det är när uttrycket får fötter och placeras i fel sammanhang det ger en tråkig eftersmak.

Redan snacket om ”vuxenpoäng” är tröttsamt. Kvinnor och män långt över trettio och med barn och bolån på flera miljoner, inkasserar ”vuxenpoäng” när de väljer att lyssna på P1. Femtioåringar i storbolagsstyrelser får ”vuxenpoäng” när de byter om till inneskor en slaskig vinterdag. Man kan tycka att vuxenheten borde vara tagen för given i och med föräldraansvar, rösträtt eller i alla fall åldern (!) men nej – den bestäms genom valet av en småkaka till kaffet, i beteendet att tacka för senast och av om man har ingredienser som bakpulver eller ättika hemma.

Tilläggas bör att man förväntas skämmas lite när poängen delas ut. Att som 43-åring inkassera vuxenpoäng är varken självklart eller positivt.

Nedsmutsandet av ordet vuxen slutar dock inte där. Tvärtom har det tagit formen av prefix och ger på så sätt en närgången och lite insinuant känsla åt allt fler ord. Godis är festligt, ofarligt och inkluderande. Vuxengodis däremot… omgärdat med hysch hysch och något förbjudet. Tid är välkommet och efterlängtat. Vuxentid stänger ute och exkluderar.

Ja det mesta blir värre med ”vuxen”. Acne, som ju går att bota med kräm och tålamod, blir kroniskt när det omvandlas till ”vuxenacne”. Blöjor går från något näpet till tragik. Skönt, blir provocerande 70-tals-korrekt när vuxenprefixet får förstöra det. ADHD blir rent oöverstigligt i sin vuxna form. Inte ens ordet mys, som redan i sig är lite kletigt, lämnas i fred. Tvärtom, jag ger er: vuxenmys, fritt för tolkning.

Vad sägs om att vi återtar ordet vuxen och fyller det med den eftersträvansvärda innebörd det en gång hade? Vi behöver inte vuxenterapi och vuxenlek. Vi klarar oss utan vuxendagis och vuxenvälling. Och vi får riktig jäkla vuxenångest om någon ens tänker tanken att vuxenrapa.

Standard
Lilla språkspalten

Skolfranskan.

Minnet är en opålitlig mekanism. I mitt fall har det varit samarbetsvilligt när det gäller dofter, låttexter från 1900-talet och en ramsa om de nio ordklasserna. Men av sex års skolfranska – särskild kurs – finns mycket lite kvar. Det blir uppenbart när man tillbringar några dagar i Frankrike.
Om målet vore att göra sig förstådd, skulle det här inte vara några problem. Tiden när fransmän vägrade prata engelska, är förbi. Men man vill ju vara lite duktig. Man vill ta seden dit man kommer. Och då blir det hela genast mer komplext.

Redan i taxin från flygplatsen hör jag mig närmast tvångsmässigt säga ”por favor” i tid och otid. ”Gracias” och ”Si” ligger också nära tillhands. Jag vet inte varför. Familjen skäms. Det är ju inte direkt så att jag är flytande på spanska heller.
Morgonen därpå är jag fast besluten att klara mig bättre. Jag beställer helt korrekt en frukost enligt den franska konstens alla regler, men så lätt ska det inte gå. Kyparen svarar nu på engelska. Så fräckt. Vad skulle Magdalena Ribbing tyckt om detta? Ska man inte svara på det språk gästen väljer att använda?
Hela frukosten fortsätter på samma sätt. ”Merci!” ”You are welcome”. ”Avez vous de fromage aussi, peut être? ”Of course, what kind of cheese do you prefere, madame?”
Det är förnedringsföreställning rakt av.
Och samtidigt kan jag förstå kyparen. Det är så uppenbart att mitt ordförråd tar slut exakt där. Minsta följdfråga av typen vill jag ha påtår eller föredrar jag stark eller mild ost, skulle mötas av en skärrad uppsyn. Och min förmåga att prata i olika tempus är totalt obefintlig vilket gör att även enkla tilltal blir rejält stolpiga. En mening som ”Det är möjligen inte så att ni skulle kunna flytta det här bordet lite åt höger…” är utesluten. Det blir ”Flytta bordet? Möjligt?” Eller den ambitiösa varianten: ”Ni mig inte skulle vilja vara flytta borden lite vänster vänligen om ni vill?”
När turist efter turist frågar samma sak: ”Bordet? Flytt? Flyttar. Flyttade? Ett bord förflyttning? Röra på bordet liiiite. Vi kunde? Stol höger röra? Jag ändrat. Vi vill tack så mycket?”
Jag förstår – tålamod är inte en oändlig resurs…

Men skam den som ger sig. Varje informationsdisk är en ny chans att bevisa att läroboken Bleu Blanc Rouge hade sina poänger och i Metron kommer nästa möjlighet. Jag behärskar en impuls att säga paradkommentaren ”Zut, voila mon bus” eftersom vi befinner oss i tunnelbanan, och ber istället om en karta. Som genom ett mirakel förstår kvinnan i luckan vad jag menar och jag bestämmer mig för att överraska henne med lite pinfärsk ungdomsslang från en av döttrarnas språkresa och klämmer till med ”Ci-mer!” istället för ”Merci”. Kvinnan tittar beklagande på mig och skakar uppgivet på huvudet. Hon kommer från Bosnien, där cimer betyder rumskamrat. Hon har inga planer på att låta mig bo hos sig.

Standard
Lilla språkspalten

Säsongs-prefixen.

Sommaren lämnade oss igår. Lite som en festival, med ett blixtfyrverkeri av triumfatoriska mått, visade den att det var dags att packa ihop och gå hem. Därmed kan vi ha sett de sista instagrammade Webrarna för den här säsongen och – vad bättre är – vi slipper den svenska grilltraditionens enorma entourage!
Att sommarsvenskens Shangri-La är en bbq i solnedgång är nämligen insikten för allt fler varumärken: Byggvaruhus har trädäckat och grillanpassat snart sagt varje ojämnhet i våra trädgårdar. Bokförlag har låtit, först kockar sedan alla som någonsin synts i tv, ge ut sin egen kokbok på temat. Och i grönsaksdisken har helt vanliga grönsaker fått nytt liv när de med prefixet Grill- skapat nya ord i köksvokabulären. Lite som när man får barn att äta morötter under Happy Meals namn, har både ”Grillchampinjoner”, ”Grillsallad” och ”Grillmajs” lockat köttätare till grönsakerna. Vad är det här? Ett otränat öga kan tro att det handlar om vanliga champinjoner och en helt vanlig grovskuren sallad, men nej. Det här är grönsaker med ”flames” på påsen. Med ens mycket mer användbart.
Men nu är det alltså slut för i år. Nu går vi in i en mer introvert period med spontad faner, lister och isolering. Med helt vanliga kockar som lagar närodlat och vegetarisk långkok för LCHF-älskare. Grönsaksdiskarna får vackert sälja sallad naturell någon månad nu. Tills i slutet av oktober ungefär. Då är det dags för nya säljutlösande prefix. Kan vi se fram emot Jultomater och Jullök?

Standard
Lilla språkspalten

Möteslingo

Som alla vet kännetecknas det språkliga sommarlivet av lätta och trivsamma formuleringar av typen ”vi borde köpa en ny parasollfot” och ”har du sett min klädnypa?” Med hösten är det däremot knepigare. Kring ett konferensbord nära dig tar samtalen snart en betydligt mer ansträngd vändning och ett framåtlutat tonläge kommer att lägga sig över kaffemuggar och uppkopplade laptops som brandrök över Salas susande skogar.

”Content” är fortfarande ett hett och paradoxalt nog ofta innehållslöst begrepp. Där man nyss pratade om vikten av att ”leverera”, kan ”content” gå väl så bra idag och notera gärna att det alls inte krävs att man preciserar vilken form av content man avser. Bara man betonar hur viktigt content är, slappnar mötet av och man kan gå vidare till nästa punkt på dagordningen.
”Stakeholders” seglar upp som en oväntad listtvåa. Man kan tro att det handlar om ”aktieägare” eller ”intressenter”, men begreppet används allt frikostigare och syns idag frekvent i sammanhang där ”målgrupp” tidigare fungerade bra. Tveka alltså inte att slänga in ”stakeholder” i en svensk text, det är helt i sin ordning i höst.
Den som ofta och gärna använder det analoga ”kundvarvet” i sina utläggningar, bör däremot ta sig en funderare framöver. Ordet har länge fört en tynande tillvaro bland mjölkdiskar och störtställ och försvinner nu helt till förmån för det mer digitala ”kundresan” – en bild av hur du och jag stimuleras, får ett behov, söker oss fram, konverterar och till slut utvärderar och delar med oss av vår upplevelse. Lägg märke till begreppet ”konverterar”. I våras kunde du möjligen komma undan med ett ”köper”. Kring höstens konferensbord är det tveksamt om det håller.
Till sist reduceras ordet ”människa” i höstvokabulären till förmån för ”konsument” eller möjligen ”trafik”. Undantag finns bland enstaka östermalmsbor som emellanåt fortfarande kan be ”en liten människa” köpa upp en bit gravad lax åt sig från hallen.
Det var allt från språkspalten ”för nu”.

Standard
Lilla språkspalten

Typ ish.

Först kom vinterkräksjukan, sedan kom ”ish” – ett uttryck som smittat från mun till mun det här vinterhalvåret och som främst (till skillnad från det kvinnodominerade ”finaste”) tycks drabba medelålders män. ”Ish” är synonymt med ”typ” och delar stamceller med farsoten ”liksom” i den form det dök upp hos just medelålders män några år efter det att fjortonåriga tjejer blivit resistenta.

Precis som uttrycket ”liksom” blev en mening i sig, en ett-ords-mening som ifrågasatte det man just sagt och gjorde det påstående mindre precist, har ”ish” en nedtonande effekt. Det man just påstått kan vara mer eller mindre sant, mer eller mindre genomtänkt eller inte alls relevant, om ett förlåtande ”ish” slängs in på slutet.

”Tåget går 14.30. Ish” är den mest ursprungliga uttrycksformen men idag kan man, om man har otur, stöta på avarter som ”Min ppt är snart klar. Ish.” och ”Jag älskar dig. Ish.”

Standard
Lilla språkspalten

Ler och långhalm.

Vid något tillfälle hörde jag Telia Soneras vd prata om företagets årsredovisning som en ”blandad kompott”. Det slog mig då att kompott är ett sådant där bortglömt ord som idag mest används bildligt. Dessutom alltid hand i hand med ”blandad”. Allt mer sällan pratar man rätt och slätt om en kompott, och skulle en vd beskriva årsredovisningen som en kompott skulle fler än en ekonomijournalist bli osäker.

Kommen så långt i mina tankar upptäcker jag att det finns flera ord som blir svåra när de används utanför sitt sammanhang. Väldigt få använder exempelvis ordet långhalm utan ler. Om någon funderar på att så långhalm, ser de flesta av oss ingenting alls framför oss. ”Dag ut” kräver sin ”dag in” och vare sig ax eller limpor är speciellt vanligt förekommande i dagligt tal idag, men ”från ax till limpa” härjar fortfarande vilt på floskeltoppen.

Jag ger er också negationerna: ”Inte vatten värd” fungerar exempelvis bara i sitt sammanhang. Använt positivt är det i princip obegripligt. Han är vatten värd, tänder snarare frågor som ”har han drabbats av extrem torka?” ”Inte ett öga torrt” blir väldigt detaljerat och specifikt utan sin negation, om man inte är hos optikern, då man möjligen kan komma undan med ”ett öga var torrt”. ”Ingen ko på isen” lugnar de flesta, medan konstaterandet att ”Nu är det en ko på isen” mer känns som något man vill kolla upp innan man tror på det – speciellt om man inte ser vatten någonstans, eller om det är sommar.

Ja, det var väl allt för språkspalten den här veckan. Nästa gång tar vi oss an raringar som ”överhöra”, ”allt för nu” och ”jag tänker…” och fokuserar lite på användningsavarter av ”finaste” och ”bästa”.

Standard
Lilla språkspalten

Vädret. LOL.

Att SvD lägger ned sin sportredaktion och köper in material utifrån istället, har väl inte undgått någon. Men i skuggan av de stora rubrikerna sker ett annat nyhetsmord i samma tidning: den totala nedmonteringen av väderrapporteringen. Till det yttre är allt sig likt. Sverigekartan, Europakartan, den mer detaljerade delen över Stockholm och Mälardalen. Men tar man sig tid att läsa vad som faktiskt står, märker man att någonting är väldigt fel. Den förr så stolta väderrapporteringen kan numera lyda: “Rätt soligt väder.” eller ”Moln.” Har de satt en PRAO på jobbet? Har de totalt gett upp? Copywrite SMHI står det, men ingen meteorolog med självaktning skulle väl nöja sig med uttryck som: “Sol i Dalarna men annars mycket moln.” Eller “Kan regna.” Vad är det frågan om? Vad hände med: “Växlande molnighet, frisk sydostlig vind, mot kvällen uppklarnande?” Vad hände med “Mellersta Götaland, vind omkring nord och snöbyar i inlandet?” Försnuttningen av vädret oroar. Vad kommer härnäst? Kissies privata tankar? “Sjukt ruggigt väder. Typ grått hela dagen. Sååååå inte vår. Uggsläge eller fodrade Hunterstövlar (väntar fortfarande på mina nyisar!). ÄLSKA kyla fast man inte bor i Norrland. Not. LOL.”

Standard