Vid något tillfälle hörde jag Telia Soneras vd prata om företagets årsredovisning som en ”blandad kompott”. Det slog mig då att kompott är ett sådant där bortglömt ord som idag mest används bildligt. Dessutom alltid hand i hand med ”blandad”. Allt mer sällan pratar man rätt och slätt om en kompott, och skulle en vd beskriva årsredovisningen som en kompott skulle fler än en ekonomijournalist bli osäker.

Kommen så långt i mina tankar upptäcker jag att det finns flera ord som blir svåra när de används utanför sitt sammanhang. Väldigt få använder exempelvis ordet långhalm utan ler. Om någon funderar på att så långhalm, ser de flesta av oss ingenting alls framför oss. ”Dag ut” kräver sin ”dag in” och vare sig ax eller limpor är speciellt vanligt förekommande i dagligt tal idag, men ”från ax till limpa” härjar fortfarande vilt på floskeltoppen.

Jag ger er också negationerna: ”Inte vatten värd” fungerar exempelvis bara i sitt sammanhang. Använt positivt är det i princip obegripligt. Han är vatten värd, tänder snarare frågor som ”har han drabbats av extrem torka?” ”Inte ett öga torrt” blir väldigt detaljerat och specifikt utan sin negation, om man inte är hos optikern, då man möjligen kan komma undan med ”ett öga var torrt”. ”Ingen ko på isen” lugnar de flesta, medan konstaterandet att ”Nu är det en ko på isen” mer känns som något man vill kolla upp innan man tror på det – speciellt om man inte ser vatten någonstans, eller om det är sommar.

Ja, det var väl allt för språkspalten den här veckan. Nästa gång tar vi oss an raringar som ”överhöra”, ”allt för nu” och ”jag tänker…” och fokuserar lite på användningsavarter av ”finaste” och ”bästa”.