Rean är över oss. Lockande som ett skogsrå, visar hon sin oemotståndliga framsida av lyx till underpris. Men ryggen är ”ihålig som en gammal trädstam” och döljer både tvivelaktig passform och tveksamt med användningsområden. Det där sista är inte minst viktigt. Skogsreans lockrop gör att de allra flesta av oss över tid bygger upp en garderob av totalt oanvändbara plagg som ändå är svåra att göra sig av med: klänningen som kräver en fest man aldrig blir bjuden på, vinterplagget man måste vara solbränd för att passa i, den alltför tunna blusen som behöver en kavaj man inte har, skorna som är coolare än man själv, allt rött.
Enligt gammal folktro kan skogsrået blidkas med mat, men de välvilliga försäljarna verkar inte ha fått så mycket av den varan. Späda, vackra och fulla av superlativer tar de kunderna i handen och leder dem in i provrummet: ”För liten? Nej, jag tycker att axelsömmen ska sitta precis under örat.” ”Svåranvänd? Nej gud, du kan ju ha den där långklänningen till jeans eller vad som helst.” ”Krymper? Alltså dom skriver ju alltid så men det stämmer ju inte alltid.” ”Nu hittade jag ingen mindre, men den där ska ju vara lite over size.” ”Grön? Nej jag tycker att du fick fin färg!” ”Åh det där är min favorit. Den är snyggast utan bh. Men jättesnygg med också!”
Med detta sagt kan man omedelbart slå hål på sanningen: ”Visa mig din garderob och jag ska säga dig vem du är.” Medan ditt riktiga jag ligger i en osorterad beige hög på en stol utanför garderoben, berättar garderoben möjligen vem du vill vara, kanske vem du trodde du var. Det är i och för sig också en berättelse.
Helena Helsing Mork 