Vissa saker är svåra att förhålla sig till. De är liksom både de lux och väldigt, väldigt deppiga.

Orkidéer tex. Exklusiva, rara, till och med fridlysta. Och samtidigt de mest torftiga krukväxter man kan hitta. På vilken mataffär som helst dessutom. Det finns knappast ett kontor, inte ett väntrum, inte en receptionsdisk där det inte står en insomnad orkidé och väntar på bättre tider. Eftersom ingen på ett kontor någonsin har ”vattna” i sin uppdragsbeskrivning, kan väntan bli både lång och dammig. Till sist finns det ingen som helst hula-hula-känsla kvar i krukan, bara ett torrt rotsystem att flytta på när man ska vädra.

Cornelis Vreeswijk. Kan vara den alldeles fantastiskt begåvade singer-songwriter som dog alldeles för ung. Men – hepp – kanske också det värsta man kan höra på tunnelbanan, tolkad av en rödbrusig, gråtmild farbror som med en olycklig kombination av tyngdlagen och obefintliga magmuskler lutar sitt pussiga ansikte närmre och närmre ditt eget, sluddrandes: ”… från Öckerö loge hörs dragspel och bas…”

Och så ”Ultramild, creamy, rich, dermatologically tested soap” på offentliga toaletter. Man blir glad över att någon både tänkt och bjudit till. Det låter ändå lite lyxigt. Men samtidigt vet man att vad man egentligen har att göra med, är en bulkvara. Påfylld i intilliggande städskrubb, utspädd med Universal Rengöringsmedel och kaustiksoda samt utplacerad att användas på egen risk. Att tvålen är ”dermatologically tested” berättar hursomhelst ingenting om vad testet kom fram till: sträva, uppluckrade händer med doft av engelsk dam och operationsbord.