Redan innan jag hinner spänna på mig säkerhetsbältet, märker jag att taxichauffören är något utöver det vanliga. Hans rakvatten. (Lite för mycket.) Gnolandet. (Lite för mycket.) Hur han skjuter fram sätet för att jag ska få plats. (Lite för mycket.) Mycket riktigt: innan vi ens kommit till Sveavägen har han spelat ut sitt första trumfkort: Spellistan.

”Titta på den här”, säger han och ger mig en palett av hemgjorda spellistor. Det är mestadels Chicago, Chris de Burgh och Celine Dion, men också en och annan countrylåt och lite Simply Red. ”Välj vad du vill. Det är en liten service jag har. Kostar inget extra.” I väntan på att jag ska hitta min låt, låter han ”If you don´t know me by now” spelas och det är till tonerna av den vi rullar genom Söderledstunneln.

”Jag tycker man ska få det man vill ha”, filosoferar taxikillen vidare. ”Jag var på en kurs i LA nyligen. Den handlade i korthet om vikten av att fokusera. Vill du ha något riktigt ordentligt, så kommer du att få det.”

Konstpaus.

”Så jag önskade mig 200 miljoner, en vacker kvinna och en Bugatti.”

Konstpaus, titt i backspegel och byte till presens.

”Genast när jag anländer till kursen ser jag en vacker kvinna sitta på en bänk utanför kursgården.”

(Oj!)

”Jag frågar henne om hon vill äta lunch med mig och det vill hon. Jag frågar henne vad hon har önskat sig inför kursen. Hon svarar: en händig man. Blond. Från Skandinavien.”

(Nu ska vi väl svänga upp här eller?)

”Jag säger till henne som det är, att jag är snickare i botten.” Chauffören stannar framför Södra Teatern och vrider sig bakåt för ett sista utspel. ”Idag är vi ett par. Vi förlovade oss via Skype.”

Visar ringen.

”Igår firade vi en månad och då sa hon: Mats, nu när du visat att du älskar mig för den jag är ska jag berätta en sak för dig. Jag kommer att ärva 200 miljoner. Jag är helt ekonomiskt oberoende.”

(Då ska du ha tack!)

”Man kan få allt man vill. Vill du ha mitt visitkort?”

Många frågor surrar i huvudet när jag går in på teatern: Drar han den här historien för alla? Finns flickvännen och är i så fall både hon och han eller bara han mytoman? Och framför allt: om taxiresan hade varat bara lite längre, hade han fått sin Bugatti då?