Uncategorized

Skenbar fräschör.

Faktumet att det finns så många blonda kvinnor och så få blonda män, säger mig att väldigt få saker är vad de synes vara. Som klassikern; det snibbvika toalettpappret. Trots att vi alla ser att det bara handlar om en halvfull rulle, är det någon som envisas med att invagga oss i den falska känslan av ny fräsch start varje morgon här på kontoret. Jag frågar mig: vad är det som säger att städarens vikning känns mer ”fräsch” än rivningen av den gäst som besökte toaletten senast? Jag säger inte att det INTE är så , men kan vi ta det som en allmän sanning? Och hur vet vi att det ÄR städaren som vikt snibben? En gång vek jag exempelvis själv en snibb, mest för att det var ett enkelt och kostnadsfritt sätt att sprida lite glädje på kontoret. Lite förvirring kan jag också ha skapat eftersom jag vek snibben vid pass 11:25 och vi hade haft lite av en ärtsoppskväll tillsammans dagen innan. Var det verkligen ingen som hade besökt toaletten på hela dagen? Frågan hängde olustig och obesvarad i lokalen.

Nåväl, detta sammantaget gör att jag är djupt skeptisk till utanpåverk som snibbvikt toalettpapper. Även frukostbufféer som dukas upp innan sista gästen i hotellmatsalen fått sin middagsnota, är jag tveksam till. Jag vill ha ny rulle, med fastklistrad ände. Nyrostad müsli som bärs fram när frukostmatsalen öppnar. Eller så får jag ta det som det är: påbörjat, använt och lite nattståndet. Bara man vet vad som gäller.

Annonser
Standard

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s