Jag tänker på den där klottraren med tourettes i Djursholm. Han som bara hade stationsskylten vid Djursholms Ekeby att tillgå när han drabbades av ett skov och bara var tvungen att klottra något underlivsrelaterat på allmän plats. Det är så rörande på nåt vis. Jag ser framför mig hur han står där en händelsefattig kväll och försöker bilda provocerande ord av det enda han har att tillgå. Men det vill sig inte. Förutsättningarna är usla, underlaget bristfälligt, livet är inte en film. Till slut tar han ändå sin sprayflaska och stryker över hela Djursholm och större delen av Ekeby. Utifrån k-et bygger han sedan vidare med noga sprayade versaler: ”NULLA”.