Den spanska skogssnigeln är inte ensam om att höra hemma i ett annat klimat än det svenska. Luftkonditioneringen på ett mellansvenskt kontor, känns också fullständigt mal placé när man suttit några minuter bredvid utblåset. Här har man jobbat i veckor på den perfekta överarmen, tränat biceps, jobbat upp en gyllene hudton, införskaffat moderiktiga linnen – till vilken nytta? Det är inte de 15 graderna ute som är hotet mot humöret. Det är den permafrost som råder inne! Lammullströjor i sommarfärg förslår inte. Här krävs dunjackor, halsdukar och torgvantar för att skrivbordspersonalen ska kunna göra sitt jobb.

Det slår mig att vi svenskar försöker leva någon annans liv. Det behövs ingen luftkonditionering i Sverige. Sluta låtsas. Kan vi inte vara överens om att Sverige är Sverige. Vi kan inte både plocka trattkantareller i oktober och sitta ute och hinka romdrinkar. Vi kan inte både ha Vasaloppet och servera gazpacho på luncherna. Vi får nöja oss med små grodorna på årets ljusaste dag och inte låtsas att vi också har klimat för salsa och zamba. Vi är ett land byggt av vått ylle och fetvadd, ärtsoppar och varm punsch. Vi ska inte ha iskall luft rätt i ansiktet när vi jobbar. Har jag gjort mig förstådd?