Är det verkligen jag som säger ”härligt att komma in i värmen, det blåser riktigt kallt idag” när jag kliver in på hudsalongen? Och det är bara början. Under den följande timmen ska den ena tantfloskeln efter den andra komma ur min mun. Åsikter jag inte äger, överdrifter, ja rena lögner kommer över mina läppar. Det är obegripligt.

Kvinnan som tar emot ber mig gå in i behandlingsrummet. Hon undrar om jag vill ha en filt över mig. Jag säger Å VAD LYXIGT. Hon säger att hon kommer att rengöra mitt ansikte med en mycket mild scrub och frågar hur jag vanligtvis brukar ta hand om det? Jag ser framför mig handfatet hemma och säger att jag HANDEN PÅ HJÄRTAT, FÖRSUMMAT mitt ansikte och faktiskt ofta bara använder nån ENKEL KRÄM. Vi kommer överens om att man ibland är dålig på att TÄNKA PÅ SIG SJÄLV och att man borde göra till en GOD VANA att behandla sitt ansikte EFTERSOM DET ÄR DET ENDA MAN HAR.

Hudterapeuten säger att mitt ansikte ska portömmas. Jag säger att det låter HÄRLIGT. På sjungande finlandssvenska säger då terapeuten att jag ska få ligga i varm ånga några minuter medan hon ser över mina ögonbryn. Jag hör mig säga att de blivit MER ÄN LOVLIGT FÖRVILDADE och att man ju måste SKÄMMA BORT sig själv ibland. Det blir mycket ”skämma bort”, ”TA HAND OM” och ”PRIORITERA EGENTID” i det här samtalet. Portömningen går fort eftersom fet är det sista jag är, så jag får en mild, rik, krämig fuktboost istället och då ”NJUTER” jag ”I FULLA DRAG”.

Efter en timme lyfts så äntligen bomullen från mina ögon och jag känner mig SOM EN NY MÄNNISKA. Jag betalar och backar ut, full av löften, energi och lovord.

När jag stänger dörren bakom mig kan jag svära på att jag hör en finlandssvensk röst i vanmakt ropa: anna mun kaikki kestää – du skulle hört den här kunden. Sån jäkla käring! Jag bara måste byta jobb!!!

Men det kan ha varit vinden också.