Idag har jag köpt en påse kaffebönor med det lilla extra att ett antal kronor dagen till ära gick till Alla kvinnors hus. Kaffet i sig var plockat och rostat av kvinnor. Och en fotograf (man) tog en bild av mig när jag, hållandes påsen med bönor, hälsade på den kvinna som rostat desamma. Det hela gav en lätt surrealistisk, men inte helt oangenäm, känsla av dolda kameran.
Kaffe kräver sötsak, så jag begav mig till konditoriet. När jag sist var där drog kakbuffén åt rosa och skyltar talade ”Grattis Sessan” och ”Idag firar vi med prinsesstårta!” Men något hade hänt. Borta var prinsessjublet och istället hade budskapet ”Grattis alla kvinnor” och ett riktigt bra pris på finska pinnar och Budapeststubbe, intagit scenen.
Mätt liksom av bara tanken, avslutade jag min lunchrunda med ett snabbt besök vid ett av Hötorgets fruktstånd.
Halva priset vackra flicka extra söta, ropade försäljaren och scannade över minst tjugotalet passerande personer samtidigt. Bara jag kände mig träffad.
– Har du några blodapelsiner, frågade jag.
– Extra söta, halva priset. Ett kilo tjugo kronor. Två kilo femtio, svarade försäljaren på sedvanligt maner.
– Nädu, den där går jag inte på, sa jag. Som ju gått naturvetenskaplig linje.
– Men söta flicka, blåögd blick, svarade försäljaren och spärrade upp sina bruna. Tio kronor går oavkortat till min fru! Det är ju internationella kvinnodagen!
Kanske har det med mitt yrke att göra, men något säger mig att Internationella Kvinnodagen blivit lite av ett försäljningsjippo.