I helgen har Halvmaran uppfyllt staden. Rekordmånga deltagare har sprungit ett halvt Stockholm Marathon. När jag undrar lite över begreppet visar det sig att man även kan springa en Kvartsmara – en utmaning i den riktigt tveksamma skolan. Delar man 42 km i fyra delar har man väl bara en dryg mil kvar? Känns Marathon ens intressant som namn då?

I den frågan har vi förstås också svaret. För i de urvattnade och urkramade konceptens tid finns det plats för hur många varianter av en succé som helst. I Kvartsmarans spår ser jag exempelvis Tjejkilometern och Lidingöpromenaden som naturliga spinn-offer. Midnattsloppet får en Halvsjuloppet-variant med sträckan Slussen – Medborgarplatsen och Vårruset bjuder på hur många möjligheter som helst av typen Vårlunken, Vårstroset och Vårkycklingen – där man helt skippat rörelsemomentet och tämligen direkt sätter sig ner på en filt och äter grillad kyckling.

De urvattnade koncepten finns överallt. I ostdisken töjs det exempelvis friskt på begreppet ”långlagrad” och en sjumånaders Herrgård – mild som en västanfläkt – säljs utan att skämmas som ”stark”.  ”Gårdsskinkan” har aldrig sett en gård. ”Fäbodknäcket” har aldrig sett en fäbod. Och ”Bondbrödet” har aldrig sett en bonde – just det spelar kanske ingen roll.

På Måsöbadet i Saltsjövik firar Charline och James-Ossian sin andra sommar i simskolan. På lite håll ser de ut som överlevare från finska vinterkriget när de dekorerar sina t-shirts med simmärke efter simmärke. Jag gratulerar deras föräldrar till fantastiskt begåvade barn och tilllägger att jag själv, på sin höjd, hade klarat fisken i deras ålder.

”Fisken…?” säger Charlines mamma och ger sin dotter ytterligare en 100-lapp att köpa märken för. ”Charlie har tagit Silverbryggan, Guldbryggan, Stänket och och Bronsdoppingen.”