När alla kurvor pekar nedåt vad konsumtion, arbetsmarknad, investeringar, skolresultat, optimism och gott omdöme, var det väl ändå en välsignelse att vintervädret brakade loss igår. Äntligen hade medierna något spektakulärt att prata om! Och vi vanliga medmänniskor, ja vi tröttnade aldrig på att titta ut och H-Ä-P-N-A över vädrets makter. Det var sena ankomster, uteblivna postleveranser, julluncher som frös inne, julmiddagar med oviss utgång, bilar som inte kom ut ur sina garage, bussar som halkade i uppförsbackar och så var det barn – barn som blev kvar på fritids.

Det där sista var en thriller som inte minst lokalradion kände sig kallade att slå upp stort. Inte ett öga var torrt när pappa Patrik, live från bilkö, berättade att han förmodligen skulle bli sen till fritids. På fritids ställde man å sin sida upp mangrant. Inte ett barn skulle riskera att bli utan mellanmål dagen när Stockholm drabbades av snöstormen. Och så i morse, när ovädret lagt sig och den extrainkallade  plogpersonalen gjort sitt i nästan hela innerstaden, ja då skulle vi äntligen få veta: Hur gick det för Patrik och hämtningen på fritids?

För en kort stund stannar vi upp i våra morgonsysslor, helt fokuserade på lokalradiosändningen. Reportern ställer frågan vi alla bär inom oss: Hur gick det? När kom du fram till fritids?

På sprakande linje svarar en efter omständigheterna ändå samlad röst:

– Ja, alltså min grabb gick ju hem själv, så när jag kom hem vid 18-rycket så var han ju hemma. Men det var väl ett par ungar kvar på fritids när han gick, som jag förstod det. Inte så att de behövde sova över, men det blev ju ändå lite senare än vanligt.