När agnarna ska skiljas från vetet handlar det ofta om vilka referenser man har. Jag tänker på hyllade stjärnskott som Svedmyras ”First Aid Kit” som sin ringa ålder till trots har lyssnat på Patty Smith under hela sin uppväxt. Vad har jag att komma med i en snarlik intervju? Smokie och Penny McLean – två namn som garanterat aldrig kommer att nämnas när Polarprisjuryn sammanträder.

Och den där trion med kesoburkarna? Kunde man förutse att just det särintresset skulle leda till framgång? Eller kunde det lika gärna ha varit såna där plastband som man knöt fyrkantiga stänger av, eller snören man ”tog” av varandra och bildade mönster av fisknät, galgar och den festliga Lillfingergatan.  Kunde det lika gärna ha varit jag som stod där och sjöng stämsång med min kompis, medan vi ”tar” snöret från varandra, självklart i takt?

Och här få man lite grand välja strategi när det gäller uppfostran. Ska man uppmuntra sina barn att vandra den smala vägen, med Joni Mitchell, Folkets Bio och Tranströmer redan från späd ålder? Eller ska man ge efter för ännu en Hits for Kids och Extramaterialet till Twilights 7? Båda strategierna har sina för- och nackdelar.

I en experimentell fas i livet lät vi en av döttrarna lära sig latinska namn på blommor istället för svenska. Vi hade en teori om att det borde vara lika lätt att säga ”pyretrum” och ”anemone nemorosa” som prästkrage och vitsippa. Och när en fiskgjuse figurerade i en sagobok, satsade vi på det uttalet och undvek att säga pippi-fågel. I början funkade det bra.  Det plockades pyretrum så det stod härliga till och framförallt släktingar och andra med få ingångar i kändisvärlden hängde på och uppmuntrade. Men utanför den inre kretsen hade man svårt att hänga med. Dagispersonalen glömde ofta att lägga till ”farfara” när de plockade tussilago. Och när vår dotter la huvudet på sned när hon såg en fågel flyga över dagisgården och fundersamt konstaterade att ”kan det vara en fiskgjuse……?” ja då blev de nästan rädda.

Så vi fullföljde aldrig projektet. Vi gav upp och började acceptera ”sanningar” som ”Trädgårssmurfen är originalartist till sin låt på Smurfhits 7, inte Marcoolio.” Och visst, man ”krattar löv”, (även om man använder en räfsa…) Dock fanns det gränser även för vår nya lite mer tillåtande stil. Vi vägrade exempelvis låtsas att det bara finns två äppelsorter i världen; gröna och röda. Att O´boy är samma sak som choklad, gick vi heller inte med på. Och att man kan äta Semla när på året man vill – glöm det. Nåt jäkla hinder måste det även finnas på den breda vägen, tänkte vi.