Med tanke på att vi lever i informationssamhällets tid, tycker jag det informeras oväntat dåligt. Det är å ena sida överdrivet omsorgsfulla pannordiska innehållsförteckningar med texter på flera språk för att ”pepparkaka” bytts mot ”pepperkake”. Å andra sidan internationella symboler som ingen förstår oavsett modersmål – rättvist men meningslöst. Men främst är det ljud och ljus. Speciellt i köket. Det är ett pipande och lysande utan like. Emojigenerationens brist på ord har omsatts i lampor som blinkar, motorer som drar i gång, steglösa ljusskalor och symboler som tänds och släcks randomly och på helt oväntade ställen. Samtidens vitvaror måste ha designats av någon som nostalgiskt sneglat på Morse: fem snabba pip för ”Nu startar ugnen.” Ett långt och tre korta för ”Nu går diskmaskinen in i torkfas”. Två långa och tre korta för ”Men vad i helvete kommer du inte och hänger upp tvätten för, den har ju varit klar i elva minuter…” 

För alla oss som inte varit telegrafister i flottan är signalerna ett orosmoment. Ska det låta så här eller är det en varning? Har jag glömt att stänga frysen eller har ugnen uppnått önskad temperatur? Är lampan trasig eller behagligt nedtonad? Står ugnen på automat och diskmaskinen på manuell och vad betyder i så fall det? Finns det en inbyggd brandvarnare i kylskåpet? Lyser diskmaskinen upp golvet eller är lasermannen på fri fot?

Jag laddar ner pdf:er, bläddrar i informationsbroschyrer och försöker googla mig fram. Men allt jag hittar är information till installatören på alla europeiska språk inklusive något som ser ut som runskrift, länkar till andra modeller och könlösa bilder på ett kylskåp fyllt av vattenflaskor. Blir jag informerad? Nej. Inspirerad? Icke. Irriterad? Ha ha ha. 

IT kanske inte är en fluga per se, men informationssamhället har definitivt misslyckats. När spisen piper tre gånger när plattan stängs av, men vägrar berätta att jag glömt plattan på, är måttet lite grand rågat. Ljud- och ljussamhället är ett skämt. Ska vi satsa på Kommunikationssamhället nästa gång?