Guinnes Rekordbok fyller 70 och jag kan inte tänka mig en sämre tajming.

Det har hänt en hel del sedan 1955 när Rock Around the Clock slog försäljningsrekord och rekordboken lanserades. Världens snabbaste fågel (Pilgrimsfalken för er som undrar) inledde läsningen om framför allt snabba, tunga, långa och oväntat gamla djur. Samtalsämnena på pubar serverandes Guinnes skulle aldrig mer ta slut. Det var en härlig tid.

70 år senare är fascinationen för rekord inte vad den varit.

Den globala uppvärmningen, genmanipulation och AI har gjort underverk för dem som fortfarande samlar på extremer, men för oss som ser tjusningen i att längta och leta har det blivit för lätt. Och osannolika händelser i allmänhet har mist lite av sin tjusning, för att uttrycka det milt.

Helt insiktsbaserat och lösningsorienterat föreslår jag därför ett något skiftat fokus för nästa upplaga av den gamla rekordboken: Guinnes Medianbok – uppmuntrande läsning för alla som vill att Målillas värmerekord ska vara ohotat och att Svanberga ska kämpa förgäves för att slå mellansvenskt köldrekord. Kalla mig bakåtsträvare, men jag hoppas kunna läsa om ett helt normalt äppelår, en mobiltelefonlansering utan någon som helst ny feature, en börskurs som faller något i början av året men återhämtar sig mot slutet, och om en bonde i Huston som bara lyckades odla en halvstor kalebasspumpa på mediokra 1500 pund. 

Om sädesärlan dessutom anländer till Sverige ungefär när den brukar, tror jag vi är på rätt väg. Och utanför fönstret: växlande molnighet, någon regnskur, mot kvällen uppklarnande, måttlig vind omkring syd. Är inte det samtalsämnen att skåla för på pubar världen över, så inte vet jag.