Det finns ett mycket lokalt uttryck som lyder: ”Han som uppfann cancelknappen var ett geni!” (Jag vet, det kan likagärna varit en hon, men talesättet myntades innan ”hen” var uppfunnet och vi uttryckte oss lite fördomsfullt och slarvigt på den tiden.)

Cancelknappen syftar förstås på den funktion på brödrosten, som gör att du kan ångra en alltför hög inställning och rädda brödet från att förkolna genom att trycka upp skivan i förtid. En revolution då det begav sig. Fortfarande en källa till glädje. Uttrycket används närhelst något förenklar tillvaron. Funkar alltid.

Nåväl, så här några år senare vill jag addera en person till listan över genier. Även hen som uppfann ”markera som oläst” var ett geni, en sann hjälte inte minst i semestertider: Man öppnar ett mail, ångrar sig omedelbart eftersom det inte finns tid/ork/hjärnkapacitet nog att agera på innehållet. Man förstår att mailet nu kommer att försvinna ner i inkorgens slukhål, fastna i en tråd med oklar titel och mängder av förvirrande mottagare, bli omöjligt att söka på och bortom all räddning. Kanske kommer man att behöva ljuga och säga att mailet aldrig kom fram.

Men så kommer man på att man kan markera som oläst! Och plötsligt har man gjort en liten men aldrig så viktig tidsresa. Man är tillbaka till en bekymmersfri tillvaro på en plats där man hade kontroll i en tid när allt var möjligt. Med ett samvete rent som snö kan man ställa undan datorn, tryggt förvissad om att det är en dag imorgon också. Livet leker. Man har markerat som oläst och allt är förlåtet.